Nymfparakit – Allt du behöver veta för att skaffa en burfågel

En av de vanligaste burfåglarna som hålls som sällskapsdjur är denna fantastiskt vackra varelse. Nymfparakit, eller som många säger; Nymfkakadua, är fågel som naturligt förekommer i Australien som en vildfågel.

Med sina vackra fjädrar och sitt unika utseende blir burfågeln något som fångar uppmärksamheten hos dina besökare som ofta brukar dra sig till din nymf.

Dessa fåglar är härliga husdjur som kommer följa med dig genom livet, ofta omkring 15 år. Djuret visar på tydliga personlighetsdrag och kan komma att bli en riktigt god vän om du behandlar den väl.

I denna artikel kommer du att få lära dig om allt ifrån vad fågel vill med sitt kroppsspråk till vad som behövs i en bur. Men först och främst, information om deras utseende och alla de färger som finns.

Utseende, utformning och färg

Kakaduan är likt vi människor individer och ser alla olika ut. De har en tydlig ”fjäderkrona” som står uppåt på huvudet och två karakteristiska orangea färgfläckar på vardera sida av kinderna. Den absolut vanligaste färgen är vad som kreativt nog kalas för normalfärgad. Det innebär att både hanen och honan har ett gult huvud med klassiska orangea prickarna. Fjädrarna som täcker kroppen är gråa. Det som gör just denna färgtyp av nymfparakiten så vanlig är genom det genetiska arvsanlaget. Den gråa färgen är alltså dominant över andra färger.

Lutino, eller vit/gul som den även kallas, är mycket lik den normalfärgade kakaduan men istället för en grå fjäderkappa. Färgen är dock ganska ospecifik och kan skilja sig mycket.

Allt ifrån en svagt gul färg till en kritvit, nästan bländade är godkänt som en lutino. Fåglar av denna typ har också den orangea fläcken som kan synas ännu tydligare då de är ofta är ljusare.

Fåglar med päri-färgning är unika! Denna coola färg gör alltså att din nymfparakit har två färgar på varje fjäder vilket i sin tur leder till ett fläckigt utseende.

Hanarna kommer med åldern få mindre tydliga ”pärlor” tills den efter några ruggningar är nästan helt lik den normalfärgade. De två färgerna på fjädrarna är grå och vit/ljust gul. Honorna behåller den unika dubbelfärgningen på fjädrarna under hela sitt liv

Det finns inte så mycket att säga om denna färgen. Den är mycket lik den klassiskt gråa färgen och har likt den både ett gult huvud och orangea prickar. De som skiljer den är att de gråa fjädrarna kan ha en nyans av ljust brun och ger en kanel-liknande färg.

Är din fågel brokig kommer det vara omöjligt att se skillnad på vilket kön den är då det inte finns några kännetecken. En normalbrokig parakit är som den normalfärgade fast med vita/ljust gula fläckar spridda över kroppen.

Hur fläckiga de är varierar och kan skilja såg från näst intill ingenting tills närmare 100 % av fågels kropp. Det önskade idealet för en normalbrokig sägs vara en 50/50 fördelning av den gråa pälsen och de ljusa fläckarna men de är vackra oavsett.

Även dessa fåglar har ett gult huvud med karakteristiska orangea fläckar på vardera sida av huvudet.

Den mest unika färgen! Här är alla färgpigment bort-avlade och på så vis är fågeln helt vit/grå. Det gäller även det gula huvudet och de orangea färgerna.

Saknar man erfarenhet om nymfparakiten är det därför lätt att ta miste på denna färg och tro att det är en helt annan art å de saknar kind-prickarna som vanligtvis ses som kännetecknet för nymfkakaduan.

Den vithuvade fågeln förekommer sällan då den har ett genetiskt arvsanlag som är recessivt (det betyder att det krävs att båda föräldrarna ska vara vithuvad).

Det räcker alltså inte an en av föräldrarna är vithuvad för en chans till färgen då anlaget från en normalfärgade är dominant och kommer därför garantera en normalfärgade burfågel.

Gemensamt för alla fåglar oavsett färg är att de har sin fjäderkrona som står uppåt, den kan variera i hur den pekar beroende på fågels beteende (mer om det senare i artikeln).

Dessa fåglar väger cirka 100 gram och blir omkring 30 cm långa från topp till stjärtfjäder men kan givetvis variera i storlek. Färgen påverkar inte deras längd och har ingen annan inverkan än just färgen.

Förväntad livslängd för nymfparakit

Nymfkakaduan lever omkring 10 till 15 år men kan bli upp emot 30 år gammal eller ännu äldre beroende på hur den sköts och vad den har för genetiskt anlag. På grund av dess livslängd måste du alltså vara beredd att ta han om djuret under en längre period i ditt liv och inte bara tänka att det är en rolig sak i stunden.

Burfåglar är likt andra sällskapsdjur viktiga att sköta rätt och du behöver tänka på allt ifrån kost till lek och stimulans för att hålla din fågel välmående. Vidare kan du läsa om kost och skötselråd för att få en bra inblick i vad som gäller för att hålla din vackra nymf lycklig.

Beteende – Förstå vad din burfågel vill

Det bästa sättet för dig som fågelägare att förstå vad din nymfparakit vill är att hålla kolla på fågelns huvudfjädrar eller tofs den även kallas. Den kan få den till att stå rakt uppåt, peka framåt eller bakåtdragna över huvudet. Det går att lika toppfjädrarna med svansen på en hund men givetvis är det inte samma sak. Dessutom kan fågel ge ifrån sig ljud och röra sig på olika sätt för att visa vad den vill. Vidare kan du läsa om olika tecken din nymfparakit kan komma att använda sig av

Tofsen är bakåtlutad: nästan vågrät: Nu är din nymfparakit lugn och stressfri. Den trivs i miljön den befinner sig och litar på dig och den övriga omgivningen

Tofsen är mjuk upprätt och svag framåtpekande: Din fågel är full av energi och har mycket uppmärksam, det är vanligt när något spännande händer i buren eller i omgivningen omkring buren.

Tofsen är stadigt uppspänd och pekar framåt:

Tofsen är bakåtslickad: Din nymf kan vara arg! Den slickar sin tofs bakåt och är beredd att gå till anfall. När den är arg brukar näbben vara svagt öppen och parakiten avger gnällande och skrikande ljud. När fågeln är rädd eller ska fjäska för en hona händer det också att den slickar bakåt sin tofs, för att veta vad den menar måste du försöka läsa av resterande av fågelns kropp och hur den kolla på dig.

Andra beteende som en nymfparakit kan visa är på att den vill vara ifred. Det är ofta ganska enkelt att förstå då den backar undan och sätter sig vid någon pinne långt in i buren, ofta nära en vägg. Sträcker du fram din han och den fräser eller skriker åt dig betyder det oftast samma sak.

När din fågel spänner upp sina fjädrar och visar upp de läckra fjädrarna gör den det för att imponera, den vill alltså visa sig stor, stark och vacker. Både hanar och honor gör detta för att visa upp sig. Det händer även att fåglarna spänner upp vingarna för att de är för varma, du kan ofta skilja det genom att näbben är en aning öppen.

Om din nymfkakadua gäspar eller nyser är det av samma anledning som vi människor, de kan vara trötta eller ha damm i näsborrarna. Tecken på att din fågel trivs i sin bur och känner sig trygg är att de sitter på ett ben, visslar, sjunger och småpratar.

Klickande med tungan: Om din fågel gör ifrån sig ljud från munnen med hjälp av tungan behöver du inte oroa dig! Djuret försöker säga att den är snäll och har inga planer på att bita dig

Klickande med näbben: Hör du detta ljud betyder det att fågeln varnar dig. ”Kom inte närmare då kommer jag stoppa dig”. Har den en favoritpinne du vill ta bort eller liknande kan detta förekomma. I samband med att den klickar med näbben spänner den ofta upp sin tofs också. Detta klickande är betydligt skarpare än den med tungan och du bör hålla dig undan om du inte vill råka ut för ett bett.

Fågelbur – Utformning storlek och inredning

Förstå och främst måste buren för en nymfparakit vara minst 70x120x80 cm i storlek. Den minimum storleken är räknat för en ensam fågel och får gärna vara större, särskilt om du har fler fåglar i sällskap. Det är Jordbruksverket som reglerar storlekskraven på burarna. Det är viktigt att reglerna följs då de är noga bestämda för att säkerställa fågelns välmående.

Nätet eller gallret i buren måste också övervägas noga. Fågeln ska kunna se ut men får aldrig ha möjlighet att sticka ut huvudet. Om det är möjligt kommer fågeln sannolikt testa och därmed riskera att den fastnar med huvudet. Gallret ska vara gjort för undulater eller parakiter men inte för papegojor då det gallret är för har för stora öppningar.

Taket i buren ska vara platt för att underlätta för din parakit att använda taket som sittplats. Ett rundat tak gör det mycket svårt för fågel att nyttja den delen av buren.

I buren ska det även finnas sittpinnar av naturliga material. Trädsorter som rönn och asp fungerar utmärkt och de ska finnas i olika storlekar. Den största pinnen ska vara upp emot 30 mm och gärna ha barken kvar.

Anledningen till att barken inte ska tas bort är eftersom nymfer gillar att bita och skala av den. Du kan ta grenar från naturen där de inte har varit mycket förorening men du bör spola av dem i kokande vatten innan du sätter in kvistarna i buren.  

Ett rep som sträcker sig från sida till sida i buren är mycket uppskattat av nymfparakiter. Fåglarna gillar att sitta och gunga på repet och får mycket frihet då de kan ta sig över hela buren på en sammanhängande sittplats. En ring och en bjällra som fågeln kan sitta och leka i är mycket uppskattat då dessa djur är energirika och lekfulla, tänk dock på att inte fylla buren med för mycket hängande leksaker och sittplatser då det ska finnas gott om utrymme för att flyga runt.

Mat och vatten är grunden för att alla djur ska må bra och det gäller även nymfkakaduor. I buren ska det finnas båda mat- och vattenskålar. Det finns olika typer av skålar och den huvudsakliga skillnaden är ifall de hängs på väggen eller om skålen placeras på marken.

Vilket alternativ du väljer är upp till dig och din fågels preferenser men just vattenskålen rekommenderas att fästa på gallret eftersom det lätt kan hamna frön och annat skräp i vattnet annars. Matskålarna kan som sagt placeras på marken eller fästas på väggarna med en sittplats intill.

Du kan välja både en på väggen och en på marken då du ändå rekommenderas att ha flera skålar. En för frön, en för frukt och andra grönsaker och eventuellt en tredje för pellets om du ger det till din fågel. Mer om vad för mat du bör ge till din fågel senare i artikeln under rubriken ”Utfodring, kost och vatten”

Längs den i buren ska du ha någon typ av material för att hålla det fräscht. Vanligt ör att använda särskilt alspån eller burstö men det kan fungera med vanligt giftfritt dagstidningspapper. I dagsläget används inte gift i tidningspapper men har du mycket gamla tidningar för du undvika det. Tänk på att ta bort eventuella häftklammer för att undvika skaderisk.

Väljer du att använda dig av tidningspapper bör du hålla ett öga på hur din fågel beter sig i början. Nymfparakiter ska inte äta tidningspapper men det händer att de göra det ändå. Märker du att din fågel tuggar och sliter i pappret är det inget att oroa sig över men ser du att den sväljer materialet ska du genast byta ut det mot något annat alternativ.

Ställ din fågelbur på en central plats i hemmet. Det kan vara lockande att placera den vid ett fönster så din fågel får se ut men det är inte rekommenderat.

Vid ett fönster kommer det ofta in ljus som stör fågeln under nätterna eller kraftigt soliga dagar. En fönsterplacering tätt intill buren kan också leda till att fågeln känner sig instängd och blir stressad för att den vill ut i det fria.

Buren ska även stå med en sida (gärna två) mot en vägg för att fågel ska känna sig säker. Då vet den att ingen fara kan komma från den sidan och kan varva ned lättare.

Utfodring, kost och vatten

Kosten är en central del för din nymfparakit och det krävs att den får näringsrikt och högkvalitativt foder. Som basföda ska den ha fri tillgång till vatten och mat i form av en fröblandning eller pellets för fåglar. Bestäm dig för att antingen ge pellets eller fröer och håll dig till ditt val. Du bör inte byta regelbundet då fågeln behöver ställa om sig och sina övriga vanor då den behöver mer vatten när den äter pellets.  Det är okej att byta någon enstaka gång om du märker att din nymfkakadua inte gillar en av typerna.

Ett kalkblock bör även finnas i buren för att din fågel ska få i sig vad den behöver. Istället för detta kan du servera snäckskal till din fågel. Dessa har samma funktion och används för att hålla din nymfkakadua med kalk.

Är det lite sol där din bur är placerad och din vän har svårt att få i sig tillräckligt med D-vitamin kan du införskaffa en UV-lampa över buren. Dessa kan dock kosta en hel del så se över ifall du verkligen behöver en.

När du väljer en fröblandning till din fågel är det en del saker du bör tänka på. Först och främst vill jag understryka att du inte ska använda dig av solrosfrön.

Dessa fröer innehåller stora mängder med fetter som är onyttiga för din fågel och kan i sin tur leda till leverskador. De finns en del andra fröer som också innehåller mycket fetter, exempelvis safflorfrön. Dessa är okej att ha med i fröblandningen så länge de är en väldigt liten mängd.

En bra grund för en hälsosam fröblandning är;