10 fåglar som inte kan flyga – De mest intressanta arterna med bilder

Är det någon egenskap som vi förknippar med fåglar så är det deras förmåga att flyga. Men alla fåglar har inte den egenskapen.

I jordens alla hörn finns det fåglar som har förlorat sin förmåga att flyga. Många klara sig bra utan möjligheten, andra är nära att dö ut. I linje med evolutionsteorin kan vi anta att det de tappat sin flygkunskap eftersom den inte varit nödvändigt för att fåglarna ska frodas i den miljö de lever i.

I den här artikeln har vi valt ut de 10 mest intressanta fåglarna som inte kan flyga och går på djupet med att lära känna dem en efter en.

Flygoförmögna fåglar
- introduktion

Flygoförmögna fåglar är fåglar som inte kan flyga eftersom de har tappat sin flygförmåga till förmån för andra egenskaper som kan antas har tjänat dem bättre (evolutionsteorin).

Det finns lite över 60 fågelarter som saknar förmåga att flyga på jordens alla kontinenter 

I gruppen ingår stora fåglar som strutsar, kasaurer, emuer och små fåglar som den fascinerande och legendariska altantrallen. Ofta är flygoförmåga fåglar stora eftersom storleken har gett mer värde för arten än flygförmågan när det kommer till överlevnad. 

Många av arterna har utvecklat in sin oförmåga att flyga helt oberoende av varandra. Många av arterna som en gång levt utan flygförmåga är också utdöda. Ett exempel är fågelfamiljen terrorfåglar som tillhörde Sydamerikas topprovdjur och levde långt tillbaka under den historiska eran Kenozoikum.

Det finns också många domesticerade fåglar som har tappat sin egenskap att flyga längre sträckor och exempel är höns och ankor. Då vi tror dessa är av mindre intressant att läsa om har vi helt ut lämnat dessa och valt de häftigaste nu levande och vilda fåglarna som fascinerar oss allra mest. 

Fåglarna som inte kan flyga
- Världens 10 mest intressanta arter

1.Kasuar - Mördarfågeln 

Kasuar är världens tredje största fågel (näst tyngsta) efter emu och strutsar, som inte heller kan flyga. Fågelns namn (Cassowary på engelska) kommer från Papuanska orden "kasu" och "weri" som betyder "försedd med horn" och "huvud". Som du snart kommer att se är fågeln en välutrustad krigare för sammandrabbningar där det gäller att slåss.

En del menar att kasuaren ser ut som en gigantisk förhistorisk kalkon och faktum är att den härstammar från dinosaurierna. Fågeln ser ut lite som en blandning mellan en kalkon, en struts och en velociraptor (som du känner igen om du sett jurassic park).

Den har en kropp med fjädrar av en mörkare färgnyans med mycket inslag av svart. Huvudet och halsen är också starka färger. Fågelns nedre strupe är svagt röd medan halsen och huvudet har olika starka nyanser av blått.

Något särkilt märkvärdigt som är unikt med kasuaren, är att den har ett stort horn på sitt huvud som den kan använda för att försvara sig om den hamnar i slagsmål. Kasuar brukar vara ansedd som den farligaste fågelns världen och nu ska vi berätta varför.

Kasuaren är världen farligaste fågel

Kasuaren är en av de få fåglar som faktiskt har dödat flera människor. Trots sin oförmåga att  flyga är jättefågeln utrustade med dödliga "vapen" i form av klor och horn. Den har också vass näbb som till och med den kan orsaka skada.

Med hjälp av dessa vapen är det inte svårt för fågeln att ha ihjäl en människa om den blir uppretad och väljer att attackera och kallas därmed världens farligaste fågel. 

2019 blev en man dödad av en kasuar i Gainesville, Florida. Mannen som dödades av fågeln var själv ägaren till Kasuaren men ramlade i sin trädgård och blev attackerad av fågels långa, vassa klor.

Det finns även fler fall där kasuarer har gått till attack mot människor. I dessa fall orsakades nästan alltid skador och inte helt ovanligt, död.

2. Emuer - Jättefågeln som är mer farlig än smart

Emu är en mycket stor fågel, världen näst största. Till utseendet liknar fågel en struts till stor del. Fågeln kan bli upp till 2 meter hög och lever mellan tio och tjugo år i vildmarken.

Den har en fluffig/ullig fjäderdräckt, kraftiga ben, en lång hals och röda ögon. Det har funnit flera raser av Emuer men nu har alla utom den största dött ut. Emuer finns bara i Australien.

Dessa Emuer kan springa riktigt snabbt, upp till 50 km i timme. När de blir attackerade sparkar de med sina stora kraftiga ben, precis som andra jättefåglar. De har mycket vassa klor på deras ben som har förmåga att döda andra djur eller till och med en människa.

Kate Primmer som är en Emu-uppfödare i Australien säger att emuer är mindre smarta än kor men intelligentare än kalkoner. Trots detta är de mycket lättlurade. Om du känner dig hotade av en emu kan du ta en gren från ett träd (som ska vara nog lång) och sätta den ovanför ditt huvud så tror fågelns att du är mycket större än du är och håller sig undan.

3.Pingvin - Fågeln som hellre simmar än att flyga

Det här är en fågel som du knappast undgått att lära känna, mer eller mindre i alla fall. Pingvin är en fågel som inte kan flyga som har en kropp som är anpassad för ett liv i områden med is, snö och vatten. Den är köldtålig och lever på fisk och annat vattenlevande som den fångar i havet.

Pingviner lever på många ställen på jorden, bland annat Nya Zeeland, Australien, Chile, Argentina och Sydafrika. De flesta lever på det södra halvklotet. Unikt för pingvinen är att de kan dricka havsvatten trots höga saltnivåer Det förbättrar deras förmåga att överleva då de alltid har tillgång till en källa som kan släcka din törst.

Den största pingvinen är kejsarpingvinen som blir 1,2 meter hög. De kan hålla andan under vatten i över 20 minuter åt gången. När temperatur blir riktigt låg på platser där dessa pingviner lever, som till exempel kring Antarktis, brukar flockar av kejsarpingviner krypa mycket nära varandra och kramas för att hålla värmen.

4. Struts - Den uthålligaste sprintern

Strutsen lever på den Afrikanska savannen. Det är världens största fågel. Likt de andra fåglarna på listan besitter inte heller strutsen förmågan att flyga.

Strutshanen är lite mörkare än honan i färgen. De båda väger över 100 kilo och har dessutom extraordinärt bra syn. Fåglarna ser i en panoramavy utan att den behöver röra på huvudet. I samband med detta bidrar deras rejäla kroppshöjd till att fåglarna ser långt från där de står.

Även fast deras huvud är rätt litet har fågeln de största ögonen av alla landlevande djur. Eftersom strutsen är en sådan stor fågel är det bara de största rovdjuren som är deras naturliga hot. Jägare som en flock hyenor eller lejon kan lätt döda en struts om de får tag på den. Dock så är det inte helt lätt med tanke på strutsens förmåga som löpare.

Strutsarna är nämligen värdens mest uthålliga sprinter och kan springa i 20 minuter till en hastighet av 60 km/timme. Deras snabba ben ger dem goda förutsättningar att överleva på savannen. Ett problem för strutsen när det gäller att springa från rovdjur är dock att de lägger ägg. Om du har sett ett strutsägg vet du att de är rätt stora och när de lagt äggen har de ett problem om de kommer ett rovdjur.

Under häckningssäsongen blir strutsarna ben röda. Färgen på deras ben kan ses som ett tecken på deras inre känslomässiga tillstånd. De blir aggressiva och redo för att försvara sina ägg till varje pris. De börjar markera ut territorium inom vilket de inte accepterar inkräktare. När en struts blir hotat kan de använda sina kraftiga ben som vapen och självförsvar.

Deras ben är dödliga nog att ha ihjäl en människa, en hyena eller till och med ett lejon med en spark rakt framåt. Men även om de är djur som kan försvara sig själva så är det många som vill åt deras ägg. Under natten måste därför strutsarna vaka över äggen noga. Tuppen och hönan tar ofta turer för att hålla uppsikt. Ett enda misstag kan göra äggen blir ett offer för hungriga apor, ödlor eller andra inkräktare.

Vintermånaderna spenderar fåglarna oftast i par eller ensamma. Under andra tider kan strutsar leva i nomadiska flockar med 5-50 individer som leds av en alfahöna. I flocken håller de sig ofta tillsammans med grupper av andra betande djur som zebror och antiloper .

5.Kiwi - Australiens nationalfågel som inte kan flyga

Kiwi, eller kivi, är en berömd fågel, som också är Nya Zeelands nationalfågel. De är knappt större än en kråka men till skillnad från strutsen är det inte deras vikt som stoppar pippin från att flyga.

När natten stundar tar kivierna gärna en tur till stranden där det finns mycket ägg och larver i sanden för dem att gotta sig på. Nya Zeeland är en unik ö i att det ursprungligen inte finns några inhemska rovdjur. De som finns idag, som till exempel mårddjur, har först dit av människa under det senaste årtusendet.

Att många fåglar som inte kan flyga finns på just Nya Zeeland har att göra med att det inte finns några naturliga rovdjur till fåglarna. En viktigt orsak till att fåglar har vingar är just för att skydda sig mot större djur som gärna äter en fågel till middag.

Eftersom det behovet inte funnit för fåglarna på Nya Zeeland har många tappat / avvecklat sin förmåga att flyga under ett väldigt långt tidspann av evolution.

6. Sydötakahe - Fågeln som man trodde var utdöd

Sydötakahe är en inhemsk fågel på Nya Zeeland och är den största fågeln som kategoriseras inom rallar. Då rallar i regel är rätt små kan man säga att takahe är en medelstor fågel.

Det är en mycket gammal fågelart vilket dess unika utseende skvallrar om. Deras mörka fjädrar med en nyanser som påminner lite av olja (inslag av blått och grönt) är verkligen unikt! Fågeln är utrustad med sin kraftiga, ganska höga triangelformade näbb och deras ben som har en distinkt och synlig färg av orange med tydliga nyanser som lutar lite åt det röda hållet. Den tar sig fram till fots och letar föda på marken. Fågeln är gräsätare och har så gott bordskick att den äter med fötterna. 

Den här fågeln, som inte är kapabel att flyga, sägs ha upptäckt av Européer 1847. Man fångade in endast fyra exemplar av fågelns under under 1800-talet och den var så sällsynt att man antog den var utdöd efter det. Femtio år senare under en expedition där syftet att undersöka om det inte ändå fanns några levande takahe kvar på Nya Zeeland upptäckte man några på en isolerad plats i ett bergsområde.

Idag jobbar men hårt med att bevara den mycket sällsynta fågelarten och de senaste årens arbete har varit så framgångsrikt att det fanns 418 oktober 2019. De hotas framförallt av mårddjur. Under 2007 var det så många Takahe som blev attackerade att populationen på platsen Murchison Mountains halverades. Vilket var ett tråkigt nederlag med tanke på det hårda arbete man gjort för att bevara fåglarna i över 70 år.

När det inte fanns några rovdjur på nya Zeeland och under tiotusentals år levde Takahe ett relativt säkert liv i den Nya zeeländska naturen, även utan sina vingar. Faktum var att för en fågel som Sydötakahe var förmågan att flyga ett slöseri på energi. Istället för flygförmågan kunden fågel utveckla fördelar som gjorde den minst lika lämpad att livnära sig själv och hitta föda till sina ungar i den miljö som den levde i.
Takahen trivs bra att gömma sig i högt knippgräs.

7. Kakapo - Den tyngsta papegojan 

Kakapo, även kallad ugglepapegoja, är en mycket ovanlig fågel med unika egenskaper. Det är den tyngsta papegojan som lever på jorden och den kan väga upp till 4 kilo, vilket är betydligt med än de flesta andra papegojor.

Denna fågel som inte kan flyga var en gång vanlig över hela Nya Zeelands fastland, men rovdjur har jagat det till den den var mycket nära att dö ut. Hade det inte varit vissa människor som gjort stora insatser för att rädda och bevara fågelarten hade den förmodligen varit utdöd vid det här laget.

Idag har arten förflyttats av människor från fastlandet till fyra öar utanför kusten till Nya Zeeland. Där lever fåglarna kvar än idag i en större population än det funnit på minst 70 år. Det är man väldigt bra koll på i det statliga programmet som jobbar för att bevara fåglarna i landet. Man har till och med gett varje levande fågel ett namn. Alla lever dock i det vilda. Dessa fåglar är väldigt vänskapliga och lämpar sig faktiskt bra som husdjur. Det är flera nya-zeeländare som har adopterad fåglar för att hjälp dem att överleva, fåglarna bor då i ägarnas egna hem.

Även fast djuret klassas som en papegoja ser det inte riktigt ut som en sådan, än mindre har de egenskaper som är typiska för papegojor, t.ex. när det gäller avsaknaden på förmågan att flyga, deras säregna doft och hur de reagerar på fara genom att frysa likt ett rådjur. Deras länga levnadstid, som kan sträcka sig ända till 90 år, är dock typiskt för en papegoja. I genomsnitt lever de dock bara 58 år.

Djuret har vingar som i full storlek är full storlek för en papegoja men de används bara till att klättra, hälla balansen och ibland för att glidflyga. Papegojans tunga vikt är möjligen en anledning till att flygförmåga har gått förlorad.

En del tycker att Kakapo ser mer ut som en uggla än en papegoja. Fågeln kallas därför ibland för ugglepapegoja. Utseendemässigt har den en mossig grön-gul färg på fjädrarna med inslag av svarta och mörkbruna fläckar som kallas "chevrons".

Fågelns färg gör att de smälter in bra med omgivningen där de lever vilket hjälper dem att skydda sig mot rovdjur och klarar sig relativt bra trots de saknar förmågan att flyga.

Dessvärre gör deras distinkta lukt den lätt att lokalisera för ett rovdjur med ett bra luktsinne. I det läget blir dem ett perfekt byte för en hungriga mårddjur som vesslor och hermeliner.

Kakapo betyder nattpapegoja på Maori och det är för att den vanligtvis sover hela dagarna och gärna vandrar runt i skogen ensam hela nätterna. Eftersom fåglarna har långa liv tar det länge innan de blir könsmogna. Inte förrän 4-5 års ålder blir hanarna redo för parning, för honorna dröjer det till 6 års ålder. Deras parningsbeteende

Den är videon visar hur rolig fågeln kan vara. Du kommer säkert att skratta så kolla på videon för lite härlig underhållning från denna fascinerande fågelart.

8. Wekarall - Den listiga och tjuvaktiga fågeln

Wekarallen borde lätt kunna flyga med tanke på des storlek. Men att ta sig fram till fots är mer praktiskt för denna fågel.

Wekarall, som även kallas Weki, är en stor brun relativt intelligent fågel i storleken av en höna, som inte kan flyga. Weka har ett utseende som består fjädrar som är karamellfärgade med svarta ränder, en kraftig och ganska långa och smal näbb, fötter som för tankarna till en dinosauries fötter och röda ögon som ser lite läskiga ut (kanske avslöjar något om deras kriminella natur?). Senare i texten får du veta mer om fågelns tjuvaktighet.

Det är inte ovanligt att turister på Nya Zeeland förväxlar Wekafågeln med Kiwifågeln även om de inte är jättelika.

Den flygoförmögna fågeln finns endast på Nya Zeeland. Den trivs på många olika platser inom landsgränserna.  Både i skog, i våtmarker och i öppnare gräsbevuxna områden. När fågel häckar bygger den ett bo som av gräs eller något likartat. Äggen skyddas gemensamt av både honan och hanen under en månas tid tills de fågelungarna börjar kläckas fram. Därefter stannar ungarna med sina fågelföräldrar under en månads tid.

Wekan har tråkigt nog blivit offer för många rovdjur, påkörningar på vägar, livsmiljöförlust och klimatförändring. Populationen har minskat kraftigt på Nya Zeeland och några underarter är utrotningshotade.

En riktigt tjuvaktig fågel
Wekarallen är en fågel med en välslipad förmåga att stjäla. Det händer att Wekaraller försöker stjäla allt från skor, underkläder till korvar och chips. Det förekommer till och med att det försöker stjäla nyklar och telefoner. Men frågan är vad de ska med dem till?

9. Ångbåtsand - Fågelvattnets skräckspridare

Ångbåtsänder (även kallade Tachyeres) är änder som lever längs kustlandet i södra Sydamerika. Dessa speciella änder har tappat sin förmåga att flyga. Vingarna har de fortfarande användning för, men på andra sätt än till att flyga. Varför kallar vi dessa flygfria fåglar för fågelvattnets maffiaboss? Som du lär sig när du läser vidare är dessa riktigt tjuriga och elakartade änder.

Längst fram på vingarna har dessa änder två hårda, gulfärgade knoppar som de gärna använder i slagsmål, för att spöa upp sina rivaler, eller enbart i nöjet av att imponera på en hona. När en hona blir uppvaktad med denna brutalitet hejar hon gärna på sin tappra krigare, tills offret är helt utslagen eller avliden. Innan du lär dig mer om deras krigiska natur ska du får höra hur de fått sina namn.

Att de kallas för ångbåtsänder kommer just ifrån hur de använder sina vingar. Det har en förmåga att röra sig snabbt i vatten. När de vill ta sig fram i raskt tempo slår de sina vingar i vattnet likt en propeller på en motorbåt och använder fötterna, vilket skapar skapar ett rejält plaskande. Om du vet hur en gammeldags hjulångare såg ut så har du ett hum om hur detta plaskande kan te sig. Namnet har det fått från att de mycket hastigt vevar med sina vingar som just en hjulångare.

Elakartade änder med ett aggressivt temperament
I Sydamerika är Ångbåtsänder kända för deras brutalitet (i alla fall bland fågelskådare) och de har en mycket välutrustad kroppsbyggnad för att vara änder. Du kan egentligen tänka på dem som pansarvagnar med fjädrar (bara lite skämtsamt). För precis som pansarvagnar syns de ofta i sammandrabbningar.

Tack vare att de är så kraftigt byggda klarar det sig bättre i slagsmål än andra fåglar. De är dessutom rätt stora. De manliga änderna kan väga upp till 5 kilo. Det är inte ovanligt att dessa fåglar ger sig in i slagsmål i syfta att hävda sig mot andra ångbåtsänder. De tar sig också att att spö skiter ur andra fåglar, gärna i grupp. När en ångbåtsänder kommer flyr ofta andra fåglar som om ett rovdjur var på väg. Att de är så grymma och aktade gör deras roll i fågelriket dem till lite av en maffiaboss.

Särkilt om man kollar på deras spel grymma för att vinna territorium mot deras rivaler. Det är inte ovanligt att de slår skiten ur andra fåglar medan de blir betraktade av andra ångbåtsänder. Hanarna är särkilt benägna att göra detta när honorna ser på. När du ser dem kanske du tycker att de ser ut som söta och oskyldiga änder, men du ska veta att de riktigt grymma fåglar när det kommer till kritan.

Tillsist är de också väldigt groteska när de gäller parning. Det är så vanligt att hanarna parar sig med en ofrivillig hona (var tredje parning är ett sexuellt övergrepp) att honorna har utvecklat en speciell vagina för att skydda sig. Hanen har en lång korkskruvsformad penis som helt är i kroppen i vilande tillstånd. När anden blir upphetsad skjuter den ut till nästa 2 decimeters längd på mindre än den sekund.

Den kvinnliga anden har en lång, vriden korkskruvsformade vagina. Den har ett antal spiraler men också ett antal fickor för att fånga upp ovälkommen sperma, som de kan utnyttja om de inte vill befruktas av den manliga anden som försöker para sig med dem. Ångbåtsandhonans vagina gör att hon återfår kontrollen vid parningsakten. När hanen försöker para sig med henne har hon en särskilt utrymme som fungerar som en återvändsgränd för ångbåtsandhanens sperma. På så sätt kan hon slippa en oönskad graviditet.

Det är faktiskt vanligt hos änder att ha korkskruvsformade kön. Även hanen har en

10. Atlantrall - Lever bara på "Inaccessible island"

Sist... men också minst har vi Atlantrallen. Det första som är unikt med det här fågeln, är att det är världens minsta nu levande fågel, som inte kan flyga. Atlantrall är en sällsynt fågel som bara lever på en mycket avlägsen plats, en ö i södra atlanten där det inte finns några permanent bosatta människor. Denna ön har det intresseväckande, spännande nämnet Inaccessible island. (Senare i artikeln lär du dig den häftiga anledningen till varför) Till råga på det är deras hem en vulkanö och den ligger på Unescos världsarvslista sedan 1995.

Under en lång tid har man trott att Atlantrallen kommit till Inaccessible island på landtungor som sedan dess sjunkit ner i havet. Därför har man pratat om den som fågeln från Atlantis. En ny studie från Lund Universitet visar att dess anmoder flög dit från Sydamerika, men att den sedan dess har förlorat sin flygförmåga.

. Det är inte mer 17 cm (vanligtvis) och är mycket mörk till färgen. Den här flygoförmögna fågeln har en relativt kort svart näbb, gråa ben och ögon med röd nyans. Det är först när en Atlantrall de får ögon som är röda och en kropp som är mörkgrå och rostbrun. I ung ålder är fågeln mer brun i färgen och har ögon som är mörka utan samma rödhet. Fågeln gör sig hörd på ön med att ge ifrån sig ett högljutt drill, mjuka "tchik" och hårda "chip" som varningsläte

Den spännande historien bakom alantrallens hemvist
Anledningen till att ön har fått detta namn lite oklart. En förklaring är att besättningen på ett nederländskt fartyg upptäckte ön under deras genomfart över södra atlanten år 1652, och inte kunde ta sig i land mer än till stranden. Det sägs att det var på grund av höga klippstup som omgav ön. På kartan gav de därför inte ön någon namn utan skrev istället "Inaccessible". Inaccessible island blev sedan öns namn. En annan förklaring är att ön har fått sitt nämn av fransmän som kom för att besöka ön, men ansett att den inte var möjlig att landstiga.

Ön ingår i ögruppen Tristan da Cunha. Idag är ända möjligheten att besöka ön, för att se den oförmögna fågel Atlantrall, att göra det genom inhemska guider från Tristan. Även om fågelpopulationen har växt en del det senaste decenniet till över 5000 individer, och Atlantrall har gått från att vara nära utrotning till sårbar för ett antal år sedan, så anses den vara hotad.

Sammanfattning

Gemensamt för många de arter vi har lärt känna i den här artikeln finns på Nya Zeeland. Det är där de flesta äv drygt 40 fåglarna som inte kan flyga finns och det finns en bra förklaring till detta. På Nya Zeeland fanns det inga rovdjur fram tills några tusentals år sedan. Det var först när människan introducerade dessa till ön om det blev ett naturlig hot för fåglarna.

Utan rovdjur har dessa fåglar som inte kan flyga kunnat leva, frodas och utvecklas på marken utan att riskera att bli en läcker, mumsig för ett hungrigt rovdjur. När rovdjur som mårdar och katter har fördes till ön blev det ett sånt hårt slag för djuren att många dog ut och andra var mycket nära utrotning. 

Många av de fåglarna som saknar förmågan att flyga återfinns idag på Nya Zeeland. Detta tack vara ett mycket hård och dedikerat arbete från olika initiativtagare i landet, under många decennier där de kämpat för att bevara dessa fascinerande arter.